Thegoodstuff.se
Produkter
Tryffel - Zigante
Tryffel, är för många konnässörer den absoluta höjdpunkten på en kulinarisk upplevelse. Den knölformade vita eller svarta svampen, som växer under jord, hittar man bara på ett fåtal platser i världen. En sådan unik plats är den lilla halvön Istrien i Kroatien, som tack vare rätt jordmån och klimat gömmer dessa rariteter i sitt sköte.
Tryffelsvampen ser man inte med blotta ögat, utan svampen hittas med hjälp av specialdresserade hundar och s.k. tryffelsvin.
På grund av att tryffeln, som av många upplevs som ett afrodisiakum, är så unik och svåråtkomlig, är den också tämligen okänd för gemene man. Men redan efter första smakbiten blir många tryffelns oreserverade beundrare.
Tryffel kan indelas i två huvudgrupper, vit och svart tryffel. Den vita tryffeln är platt och har en ojämn yta och är som namnet anger vit eller gulaktig till färgen. Den svarta tryffeln är svart och täckt med små utväxter och kan vara stor som ett äpple. Det finns även en tryffel som kallas vintertryffel. Denna, oftast förekommande tryffel är lätt att förväxla med den unika svarta tryffeln, som hittas under förvintern vid bok-, ek-, lönn- eller hasselrötter.
Väldigt många finsmakare är ense om att tryffel är gastronomins mest exklusiva krydda. Som sådan är den mycket eftertraktad och i Sydeuropa smugglas tryffeln och säljs till skyhöga priser till gourmetrestauranger.
Tryffel, är för många konnässörer den absoluta höjdpunkten på en kulinarisk upplevelse. Den knölformade vita eller svarta svampen, som växer under jord, hittar man bara på ett fåtal platser i världen. En sådan unik plats är den lilla halvön Istrien i Kroatien, som tack vare rätt jordmån och klimat gömmer dessa rariteter i sitt sköte.
Tryffelsvampen ser man inte med blotta ögat, utan svampen hittas med hjälp av specialdresserade hundar och s.k. tryffelsvin.
På grund av att tryffeln, som av många upplevs som ett afrodisiakum, är så unik och svåråtkomlig, är den också tämligen okänd för gemene man. Men redan efter första smakbiten blir många tryffelns oreserverade beundrare.
Tryffel kan indelas i två huvudgrupper, vit och svart tryffel. Den vita tryffeln är platt och har en ojämn yta och är som namnet anger vit eller gulaktig till färgen. Den svarta tryffeln är svart och täckt med små utväxter och kan vara stor som ett äpple. Det finns även en tryffel som kallas vintertryffel. Denna, oftast förekommande tryffel är lätt att förväxla med den unika svarta tryffeln, som hittas under förvintern vid bok-, ek-, lönn- eller hasselrötter.
Väldigt många finsmakare är ense om att tryffel är gastronomins mest exklusiva krydda. Som sådan är den mycket eftertraktad och i Sydeuropa smugglas tryffeln och säljs till skyhöga priser till gourmetrestauranger.
Olivolja med svart eller vit tryffelskiva
Olivoljor med smak av svart eller vit tryffel används där du normalt använder vanlig vegetabilisk olja.
med svart tryffelskiva 100 ml för 229:-
med vit tryffelskiva 100 ml för 258:-
Olivoljor med smak av svart eller vit tryffel används där du normalt använder vanlig vegetabilisk olja.
med svart tryffelskiva 100 ml för 229:-
med vit tryffelskiva 100 ml för 258:-
Välkommen till the good stuff...
Hjälp ungarna gillar tryffel.
Tryffel är en knottrig svamp som växer under markytan på ek- och hasselrötter. För att hitta tryffel måste man lokalisera den på doften, som är mycket speciell. Nu är tyvärr inte våra näsor så välutvecklade att vi själva kan hitta tryffeln. Vi behöver hjälp. I äldre tider användes grisar som hjälpmedel. Grisar verkar älska tryffel. Grisen lämnar dock ogärna ifrån sig sitt byte och det är inte lätt att flytta på en stor gris. Numer används därför speciellt utbildade tryffelhundar.
I många festrecept ingår både vit och svart tryffel. Men det är inte alla som uppskattar smaken. Precis som lukten är den lite speciell. Det sägs att antingen älskar man tryffel eller så gör man det inte. Det finns inget mellanting tycks det.
Jag skulle laga Tornedo Rossini. Ett recept som jag hittade i Peter Harryssons förträffliga bok ”Nu skall det smaka”. Av den anledningen köpte jag en burk med dessa dyrbara knölar. Jag gick till en specialaffär för tryffeln var faktiskt billigare där än i den lokala livsmedelsaffären. Tre små tryffelsvampar var det i burken. Av dessa behövde vi bara en liten del av den ena.
Den överblivna tryffeln stod länge och väl i kylskåpet och var på väg att gå ut. Så i somras när jag skulle laga lunch fick jag för mig att använda tryffeln i en omelett. Jag tog den del som blivit över och hackade den i små, små bitar. Brynte dessa i riktigt smör och hällde därefter i omelettsmeten. Det blev riktigt bra. Mina barn bad att få smaka, vilket de fick och sedan tänkte jag inte mer på det.
Någon vecka senare kom jag hem efter arbetet. Min kära hustru berättade då följande historia.
”Vet du vad som hände i dag? Jag frågade ungarna vad de ville ha till lunch. Gissa vad de sa?”
Det kunde jag naturligtvis inte.
”De sa att de ville ha tryffelomelett!”
Det kan bli dyrt att ha sådana barn, men det är bra att de uppskattar god mat.
/ Klas Svanberg
Tryffel är en knottrig svamp som växer under markytan på ek- och hasselrötter. För att hitta tryffel måste man lokalisera den på doften, som är mycket speciell. Nu är tyvärr inte våra näsor så välutvecklade att vi själva kan hitta tryffeln. Vi behöver hjälp. I äldre tider användes grisar som hjälpmedel. Grisar verkar älska tryffel. Grisen lämnar dock ogärna ifrån sig sitt byte och det är inte lätt att flytta på en stor gris. Numer används därför speciellt utbildade tryffelhundar.
I många festrecept ingår både vit och svart tryffel. Men det är inte alla som uppskattar smaken. Precis som lukten är den lite speciell. Det sägs att antingen älskar man tryffel eller så gör man det inte. Det finns inget mellanting tycks det.
Jag skulle laga Tornedo Rossini. Ett recept som jag hittade i Peter Harryssons förträffliga bok ”Nu skall det smaka”. Av den anledningen köpte jag en burk med dessa dyrbara knölar. Jag gick till en specialaffär för tryffeln var faktiskt billigare där än i den lokala livsmedelsaffären. Tre små tryffelsvampar var det i burken. Av dessa behövde vi bara en liten del av den ena.
Den överblivna tryffeln stod länge och väl i kylskåpet och var på väg att gå ut. Så i somras när jag skulle laga lunch fick jag för mig att använda tryffeln i en omelett. Jag tog den del som blivit över och hackade den i små, små bitar. Brynte dessa i riktigt smör och hällde därefter i omelettsmeten. Det blev riktigt bra. Mina barn bad att få smaka, vilket de fick och sedan tänkte jag inte mer på det.
Någon vecka senare kom jag hem efter arbetet. Min kära hustru berättade då följande historia.
”Vet du vad som hände i dag? Jag frågade ungarna vad de ville ha till lunch. Gissa vad de sa?”
Det kunde jag naturligtvis inte.
”De sa att de ville ha tryffelomelett!”
Det kan bli dyrt att ha sådana barn, men det är bra att de uppskattar god mat.
/ Klas Svanberg